Ibland känns det som om att jag har levt ett liv redan, livet innan jag flyttade till Osby.
Livet som tonåring, allt jag var med om innan jag träffade I, allt trassel, all förlorad kärlek och all sorg & smärta.
När jag tänker tillbaka så det första jag tänker på är A, hur annorlunda allt kunde blivit, skuldkänslor som jag inte ska bära men gör ändå.
De säger att allt händer av en mening???
Och ibland kommer de dagar då allt slår en som en käftsmäll, och de dagar är jobbiga, för man ska visa sig stark o glad men ibland går inte det.
Det är när dessa dagar kommer som jag MÅSTE se hur bra jag har det och att jag FÖRTJÄNAR det, jag behöver inte känna skuldkänslor, jag ska vara glad och leva mitt liv!
Till dig I, tack för att du får mig att leva, älskar dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar