Just me!

Jobbade i måndags för första gången sen olyckan och guuuud vad det var kul!
Har saknat mina arbetskamrater och gamlingar så fruktansvärt mycket.
Men..det finns alltid ett men, det kändes på kvällen att man stått upp och arbetat hela dagen.
Det är ju detta som jag tränar för att klara, sjukgymnasten sa igår att ett bakslag så här är lite att räkna med, med tanke på hur fort jag blivit bättre.
Ska träna med henne imorgon oxå och imorgon är det inte vilken dag som helst, Det är min födelsedag, jag fyller 29 år!!! Jag kan inte fatta detta, att nästa år ska jag fylla 30...Nej usch vilken ångest jag har, ska söla fram detta året och "suga på karamellen" väldigt länge ;-)

See ya!

Vem kan tro att denna snyggingen fyller 30 år nästa år? inte jag!
Därför kör vi med förnekelsefasen, att jag stannade vid 27!