Jag...

Att vara "fånge" i sitt eget hus, att inte kunna göra det man vill, är väldigt påfrestande psykiskt.
Känna att man måste belasta andra när man är van att klara allt själv, att be om så mycket hjälp jag varit tvungen att göra denna tiden, tar emot och gör ont!
Jag är den som i alla lägen hellre gör saker själv än att be andra men det går inte nu och kommer vara så ett tag till, jag måste själv förstå det.
Jag kunde inte ens gå på toaletten själv i början utan fick passa på när jag kunde få hjälp..
På ett sätt skulle nog alla behöva hamna i en sån situation för att förstå, förstå att inget är självklart längre.
Dessa veckor har varit ett uppvaknande för mig, jag ser på det mesta annorlunda och har blivit både förvånad och besviken.
Det finns vissa som förstår vad jag behöver just nu utan att jag behöver säga det och det känns så bra, denna tiden hade varit olidlig utan era samtal och små besök. (Ni vet vilka ni är)

Men idag är det alla hjärtans dag och det största hjärtat vill jag ge till Ingo, Älskar dig!