Molnet...

Mycket känslor i kroppen just nu. de hoppas upp och ner, ibland vill jag gråta ibland vill jag skrika...
Funderar väldigt mycket på allt som varit den sista tiden, hur bra jag har fått det med ett jobb med världens bästa arbetskamrater som är ens extra familj, barnen är friska och våren är på väg.
Men det är ett svart moln som förföljer mig, som ligger bakom och talar om att jag får inte vara för lycklig för snart rivs det upp.
Vet inte om det beror på det som vi fick reda på härrom dagen men det gjorde mig rädd.
Rädd för att förlora, rädd för andra sidan. Du ska alltid finnas här hos oss, vad gör vi den dagen det inte är så? Du vill att vi ska hålla modet uppe och ta en dag i taget men det är svårt, svårt när man vet så mycket fakta som man inte vill veta. Jag hoppas verkligen att det blir bra, vet inte vad jag gör annars...

Nu tar jag det svarta molnet och sparkar iväg det och på molnet sätter jag min ångest!